Egentligen skulle jag ha börjat i nian, men jag var skoltrött. Fick nästan ett lärlingsjob, men den som fick det hade 30 års erfarenhet från samma uppgifter i sitt hemland. Hans enda nackdel var att han varken kunde svenska eller engelska, fast det spelade ingen större roll p g a arbetet skulle utföras innan alla de andra kom dit.

Det hade gått en vecka på höstterminen när kuratorn från högstadiet hörde av sig. De hade lyckats hitta någon paragraf, som innebar att jag kunde börja på gymnasiet, i papperen skulle det stå att jag gått nian med anpassad studiegång följt av andra året på gymnasiet. Paragrafen var att klassföreståndaren på gymnasiet kunde testa eleven och ansåg läraren att eleven uppfyllde kraven för att börja på andra året så fick den det. I mitt fall skulle provet bestå i att jag gick första året. Kuratorn pratade om att det fanns lediga platser på Verkstadsmekanisk linje, den var anpassad för skoltrötta individer, med lite teoretiska och mycket praktiska ämnen. Vi bestämde att efter lunch skulle jag följa med och titta på linjen.

Linjen var inhyst i en gammal tegelbyggnad lite större än en normal villa. Fick senare reda på att det var ett gammalt gasverk, de hade hållit på med så brandfarlig gas att lamporna varit tvungna att placeras på utsidan. Fönstren var ca: 2x2 meter, storleken berodde på att så mycket ljus som möjligt skulle komma in. De hade rast när vi kom, läraren stod ute och tog emot oss. Vi började med en rundtur, först till teorisalen som också fungerade som uppehållsrum, vidare genom omklädningsrummet ut i verkstaden. Rasten var slut, så alla elever hade börjad jobba igen. Första, andra och tredje året gick i samma klass, totalt var det åtta elever. Maskinparken var eller började bli gammal och sliten, den bestod av svarvar, fräsar, en kallsåg, pelarborrmaskiner, svetsar (el, mig och gas) , m m. Det var två våningar högt till tak, väldigt rymligt och förvånansvärt rent.

Läraren gav en del information och jag gick runt och pratade med eleverna. Tyckte att allt verkade intressant, så jag började på en gång. Det blev min första dag på gymnasiet fastän det från början bara var ett studiebesök.

Äntligen är arbetsveckan slut. Det är tre timmar kvar till festen, En kombination av firmafest och VD-ns femtio års fest.

Börjar att göra mig i ordning för kvällen, funderar på vad jag ska ha på mig. Gör som vanligt, jeans, gympadojjor och plockar på måfå en T-shirt ur garderoben,

Förfesten är på en pub. Jag är den enda killen som inte har skjorta. Alla är muntra och dricker en del. Vi går till Företagarnas hus, där festen äger rum. Ytterkläderna hänger vi av oss i garderoben.

Efter att jag har gratulerat VD-n, så säger han. Om du vill, så går det att ordna så att du blir arbetslös. Va, tänker jag och blir helt ställd. Upptäcker att han tittar på min T-shirt, den har trycket:

"

"

Då förstår jag att han skämtar.

Jag vaknade som vanligt klockan sex, fast denna gång hade jag lite baksmälla. Jag låg stilla för att inte väcka Elin, min fru. Vi gifte oss igår. Jag var så stilla jag kunde och funderade på om jag gjort rätt eller om bröllopet var ett förhastat beslut. Vi hade känt varandra i tio år och för fem år sedan blev vi tillsammans. Vi hade båda två, två barn var sedan tidigare förhållande. Mina är Magdalena sjutton år och Sanna sextton, Elins barn är Jenny femtton och Erik tretton. Vi har levt som en lycklig familj under senaste året, barnen beter sig som riktiga syskon, med det stora undantaget att de aldrig bråkar med varandra. Elin är väldigt trevlig och vi har samma intressen. Jag bestämmer mig för att det var det ända rätta att vi gifte oss. Tittar på Elin och kommer på att jag missade en sak, hon är väldigt snygg och har en sexig kropp.

Magdalena bultar på dörren och ropar: Det är dags för er att äta frukost nu, om ni ska hinna med planet. Visst ja, vi ska flyga till Kreta, för att lapa sol under en hel vecka. Barnen ska stanna hemma och ta hand om varandra. Kollar på klockan, den visar 08:17. Magdalena har rätt, vi måste skynda oss.

Jag fyllde 65 förra året, har inte längre något arbete att gå till. Min fru dog för två år sedan, vid den höga åldern 67 år. Hon dog antagligen av halsfluss, medan hon väntade på en tid för läkarbesök. Barnen har egna familjer. Som om inte detta var tillräckligt så konstaterade läkaren för två månader sedan, att jag har cancer. Jag hade haft tur som inte behövde vänta längre än tre månader på att få en tid hos någon läkare. Sjukvårdsgarantin sedan fem år tillbaka, säger att vid akuta fall ska väntetiden vara max ett år, det är sällan det villkoret uppfylls.

För femton år sedan såldes den sista ambulansen som var stationerad i Sverige, till Brasilien. Brasilien är det enda landet som anser sig ha råd att satsa på sjukvården, de ökar sjukvårdsbudgetten varje år med motsvarande 200 000 skr, deras årsbudgett är nu uppe i hela 100 000 000 skr.

Läkaren berättade också att hade det varit för fyrtio år sedan, så hade jag redan varit botad, men i dagens läge trodde han att jag hade max tre månader kvar innan slutet skulle komma.

Nästa dag hade jag hunnit tänka igenom min situation och samman kallade barnen till ett möte. De höll med mig om att jag haft tur som fått leva så här länge.

De hade alla lyckats bra i livet, så jag tänkte ha roligt för de pengarna jag hade undanstoppade. Pengarna räckte till en hel del, de absolut roligaste sakerna var: Först en helikoptertur till MontEverest topp. Den andra saken var en tur och retur biljett till Månen. Månresan tog jag efter att jag använt alla pengar som inte behövdes till resan.

Igår kom jag tillbaka till Tellus. Eftersom att jag inte vill plågas till döds, återstår bara en sak för mig att göra. Jag står på en sandstrand ungefär där Varberg låg tidigare, och började traska utåt. Det var långgrunt, så jag hann tänka en del på vägen ut. Jag hade tur som blev förvarnad om att jag snart skulle dö, då jag nu kunde bestämma vilket sätt jag ska dö på. I natt är det perfekta förhållande. Fullmånen skänker ett mysigt sken åt scenen, stjärnorna speglar sig i havsytan, fast vågorna som jag rör upp, suddar ut spegelbilden närmast mi ..... bubbel .... bubbel.